Skaffa en gerbil – Allt om gerbiler

Varför ska man välja gerbiler som husdjur
Förutom att gerbiler är otroligt söta finns det flera fördelar med att ha dem som husdjur.

De är aktiva både dag och natt och de har många korta vakenperioder, så oavsett när på dygnet man är vaken/hemma så kan man räkna med att man får träffa gerbilerna.
De är nyfikna och mycket vackra att titta på när de brottas med varandra, samlar ihop pappersbitar som de boar med och gnager på toarullar.
De är mycket lättskötta.
De luktar inte, under förutsättning att man städar ordentligt.
De lever längre än många andra små gnagare, mellan 2½ och 4 år och generellt är de dessutom en frisk art.

Har man väl bestämt sig för att skaffa gerbiler så finns det vissa saker man bör tänka på innan man köper dem. Det viktigaste är att komma ihåg att en vuxen alltid ska ha ansvaret för djuren i familjen.

Djuraffär eller uppfödare
Vi rekommenderar att man köper gerbilen från en uppfödare. Köper man en hona från en djuraffär finns alltid risken att hon är dräktig eller också får man två gerbiler av olika kön, men det finns även andra anledningar att välja en uppfödare. En uppfödare har oftast ett större urval av gerbiler och många har flera kullar samtidigt. Gerbilernas föräldrar finns dessutom hos uppfödaren och man kan kontrollera att de är friska och hur de är i temperamentet. Har man tänkt avla på gerbilerna så får man veta vilka färger som finns i bakgrunden genom deras stamtavlor och med hjälp av dem kan man räkna ut vilka färger som ungarna sannolikt får.

Hane eller hona
Hanarna är lite större än honorna och generellt sett är de lite lugnare, men detta kan vara mycket individuellt. Både honor och hanar kan hållas med en partner av samma kön utan problem, under förutsättning att de sätts ihop som ungar. Tyvärr brukar det inte fungera att ha fler än två gerbiler ihop, speciellt honor då de oftast börjar bråka vid ca 6 månaders ålder.

En eller flera gerbiler
Gerbiler ska ALLTID hållas två och två. Gerbilen är ett flockdjur och ska absolut inte leva ensamma.

Vilken färg
Det finns många vackra gerbilfärger och de flesta finns representerade i Sverige. Det kommer att finns bilder och beskrivningar av de flesta färgerna under Färger här på hemsidan så småningom.

Vilken typ av bur
De burar vi rekommenderar är Dunaburar, akvarium och terrarium. Buren/akvariet/terrariet för två gerbiler ska rymma minst 45 liter vilket motsvarar måtten (längd) 50 cm, (bredd) 30 cm, (höjd) 30 cm, men buren får gärna vara större. Vi rekommenderar inte gallerburar till gerbiler eftersom risken finns att de fastnar med svansen och den går av. De gnager även på gallret vilket gör att pälsen blir avskavd på nosen och det mesta av spånet kommer att skvätta ut på golvet.

Till ett akvarium måste man ha ett tätslutande nätlock. Både akvarium och terrarium är bra i det avseendet att inget spån skvätter ut och man ser dessutom gerbilerna tydligt genom glasväggen.Nätlocket till akvariet måste ha så pass små maskor att gerbilerna inte kan smita igenom och det måste vara så pass grovt att de inte kan gnaga sig igenom. Det måste även sitta ordentligt fast på akvariet. Så kallade Dunaburar är mycket populära hos gerbilägare då de är lättstädade, inget spån kan skvätta ut och det är lätt att ta upp gerbilerna ur buren. Burarna finns i olika storlekar. Förutom den vanliga buren är det bra att köpa en liten transportbur som man använder till gerbilerna när man ska på utställning eller till veterinären.

Det här är saker som det är bra att fundera över innan man köper gerbiler. Köpet blir då mer genomtänkt och man blir nöjd med valet av nya husdjur.

Efter hemkomsten
När man kommer hem med gerbilerna behöver de en dag eller två på sig för att vänja sig vid sin nya miljö med nya lukter och ljud sedan kan man försiktig börja vänja gerbilerna vid händerna. Köper man gerbilerna från en uppfödare är de redan handtama och behöver bara tid att vänja sig vid dig. Läs mer om hur man får gebilerna tama lite längre ner under rubriken Att få gerbilen tam.

Inredning
På botten av buren ska det finnas burströ, gärna mycket då gerbilerna gillar att gräva. Vanligt burspån, även kallat kutterspån, går oftast utmärkt och det är det vanligaste ströet. Vissa gerbiler kan dock bli överkänsliga mot kutterspån. Detta yttrar sig genom röda nosar och problemet avhjälps genom att byta bottenströ till ToaLätt eller aspflis. Gerbiler måste enligt lag ha ett hus eller sovhåla att sova i. Ett hamsterhus i trä passar bra, men räkna med att gerbilerna kommer att gnaga på det. Undvika att inreda buren med plasttillbehör då gerbiler gnager på det mesta som kommer i deras väg och små plastbitar är lätt att de andas in. Rör i alla former uppskattas mycket, tomma toarullar och hushållsrullar är oumbärliga när man har gerbiler och papprör som man rullar tyg på fungerar också bra. Gerbilerna kommer att springa igenom dessa och gnaga på dem. Inred också buren med grenar från lövträd som gerbilerna kan klättra och gnaga på. Gerbilerna behöver även bomaterial som t.ex. hushållspapper.

Gerbilerna behöver också ett sandbad. Det hjälper dem att hålla pälsen ren och de älskar att sandbada. Köp en keramikskål tex en matskål för en kanin eller en glasburk i en lagom storlek och fyll det med fin sand, s.k. chinchillasand. Sanden måste bytas ofta eftersom de efter ett tag börjar uträtta sina behov i den. Nivåer, någon slags hyllor i buren, kan vara bra att ha av flera orsaker. Eftersom gerbilerna gräver mycket kan det vara bra att placera matskålen och sandbadet på en hylla eller på trähusets tak. Dessutom är det bra motion för gerbilerna att få hoppa upp på dessa. Det är lämpligt att städa buren varje eller varannan vecka, lite beroende på hur stor buren är.

Mat och vatten
Gerbiler ska alltid ha tillgång till vatten, helst i en vattenflaska. Man kan ha vattnet i en skål, men skålen kommer snart att vara täckt av spån som gerbilerna sprätter upp och det är inte speciellt hygieniskt. Vattenflaska är ett bättre alternativ.

Som basfoder till dina gerbiler rekommenderas vanlig gnagarblandning utan pellets, det passar bra för de flesta. Prestige Gerbil Nature (Versele Laga) är ett mycket bra helfoder som man bör välja om man inte har så många gerbiler att det blir för dyrt. Om du dock upptäcker att din gerbil börjar bli tjock, försök få tag på en blandning som inte innehåller solrosfrön. Solrosfrön är alla gerbilers favoritmat men de innehåller mycket fett, så går gerbilerna upp i vikt är det bäst att bara ge solrosfrön som godis. Gnagarblandningen utgör basfodret och tillskott till detta brukar uppskattas. Det man bör tänka på när man ger gerbilerna extramat är att de inte ska äta sura saker som tex citrusfrukter, sura äpplen, salt eller kryddad mat. Nötter, tex jordnötter, är feta och ska inte ges för ofta. Grönsaker är bra att ge, men i lagom mängd, för mycket och för ofta kan orsaka diarré.

Man kan komplettera gerbilens diet med tex. hårt bröd, mandlar, potatis (kokt), ris (kokt), pasta (kokt), pannkaka, russin, havregryn, gurka, sallad, äpple (inte sura), cornflakes, broccoli, barnmat, ärtor, jordgubbar osv. För en fullständig lista över mat som är lämplig för gerbiler titta under Mat.

Sysselsättning
När gerbilerna är vakna är de mycket aktiva. I buren ska alltid finnas något för gerbilerna att sysselsätta sig med tex. tomma toarullar eller kartong (t.ex. färdigmatskartonger) som dina gerbiler kan gnaga och klättra på. I välsorterade zooaffärer brukar det finnas ett bra urval av träleksaker som är lämpliga för gerbiler. Mat, vatten och hö ska också finnas tillgängligt. Gerbiler tycker om att boa, alltså att ordna i sitt bo. Riv sönder pappersnäsdukar eller lite hushållspapper i bitar och strö ut dem i buren. Gerbilerna kommer att samla ihop detta och finfördela det inne i sitt hus.

Något annat som verkar uppskattas av gerbilerna är grenar från lövträd. Glöm inte att tvätta av grenarna innan gerbilerna får dem. Gerbiler mår bra av att få komma ut och springa ibland. En soffa, ett badkar eller lösa på golvet i ett rum där det inte finns några håligheter som gerbilen kan krypa in i eller sladdar de kan gnaga på. Har man ha dem lösa på golvet i ett rum kan det vara bra att investera i en smådjurshage som finns att köpa i de flesta välsorterade zooaffärer, men de får ALDRIG lämnas obevakade när de är ute ur buren. Se också till att det inte drar kallt. Gerbilerna gnager på allt som kommer i deras väg, se därför till att t.ex. kläder och fjärrkontroller (knapparna på dem är tydligen oemotståndliga) är utom räckhåll. Se under Miljöberikning för flera tips.

Att få gerbilen tam
Gerbilen är av naturen ett otroligt nyfiket djur och detta kan man dra nytta av när man ska få den handtam. Grundreglerna när man ska träna med sin gerbiler är att inte göra några hastiga rörelser och att hålla sessionerna korta. Det absolut bästa sättet att få gerbilen tam är att locka den med godis. Solrosfrön är favoritgodiset och det bästa är att helt enkelt lägga några frön i handen och sänka ner den i buren. Gerbilerna kommer i början att närma sig handen, ta ett solrosfrö och försvinna illa kvickt, men när de blir van vid händerna kommer de kanske att sitta kvar i din hand och äta sitt frö eller åtminstone sitta kvar bredvid handen. Lär gerbilerna att ett speciellt ljud eller helt enkelt ljudet av din röst, betyder att de snart får godis.

Vissa gerbiler är lätta att ta upp ur buren då de klättrar uppför armen om man sänker ner den i buren. Andra gerbiler gör det inte och dem tar man lättast upp genom att försiktigt kupa händerna runt dem och lyfta. I zooaffärer kan man ibland få tag på urgröpta kokosnötter som säljs som smådjurshus, dessa kan vara lämpliga att lyfta upp gerbiler i och kan även användas om små barn vill handskas med gerbilerna. Många gerbiler nafsar någon gång på sin ägare i början och detta gör sällan ont. Det beror på att de precis som småbarn vill undersöka om det är något ätbart de har framför sig. Det inte ett önskvärt beteende i längden och det man kan göra för att få gerbilen att förstå detta är att blåsa på den.

Det viktigaste när man försöker få gerbilerna tama är att inte stressa utan helt enkelt låta det få ta den tid det tar.

Beteenden
När du fått hem dina gerbiler kommer du snart att upptäcka att de har en massa ”konstiga” saker för sig. Här kommer en förklaring på gerbilens vanligaste beteenden.

Står på två ben: Gerbilen är nyfiken och vill se vad som händer i omgivningen.
Stampar: Detta gör gerbiler när de vädrar fara och vill varna sina kompisar.
Brottas: Betyder inte bråk på dödligt allvar, gerbilerna bara leker!
Tvättar varandra: Gerbilernas sätt att socialisera.
Gnager: Gerbilernas instinkt får dem att gnaga på det mesta som kommer i deras väg.
Gräver: Även detta är ett beteende styrt av gerbilernas instinkt (i det vilda bor de i hålor i marken).
Nuddar nosar: Gerbilernas sätt att hälsa på varandra.
”Studsar” upp i luften: Detta gör gerbilen då den blivit skrämd av något.
Rider på varandra (gerbiler av samma kön): Ett sätt att visa dominans.
Piper: Gerbiler piper ofta som små fåglar när de gnabbas med varandra och detta är inget att oroa sig för.
Stryker öronen bakåt: Gerbilen är arg. Precis som hästar stryker gerbiler öronen bakåt när de ogillar något, ofta är det höga ljud som t.ex. ljudet av en dammsugare som stör dem.
Stryker magen mot saker: Gerbilen doftmarkerar. Alla gerbiler har en doftkörtel på magen. Det är det lilla området på magen där det inte finns någon päls. Gerbilen doftmarkerar saker med den som den tycker tillhör den.

För lite mer och utförligare beskrivning av gerbilens beteende se under Beteende.

Träffa andra gerbiler
Försök inte att sätta ihop två eller flera könsmogna gerbiler genom att släppa ihop dem på golvet eller i samma bur. Gerbiler har revir som de noga bevakar från djur som inte tillhör flocken och kommer det in en främmande gerbil blir det strid på liv och död. Med andra ord släpper man ner en främmande gerbil till andra gerbiler kommer den att bli dödad.

Att introducera gerbiler
Ska man introducera gerbiler som inte känner varandra måste man ta hjälp av en delad bur. Där kan de nosa på varandra genom gallret och lära känna den andra gerbilen, men de kommer inte åt att slåss eller bita ihjäl varandra. Det kan hända att någon blir biten i nosen eller svansen, men det händer som tur var inte speciellt ofta. ”Grundreglerna” är att aldrig försöka sätta ihop två könsmogna honor eller två könsmogna hanar. Det kan fungera men i de flesta fall är det tyvärr dömt att misslyckas.

De introduceringar som brukar fungera bra är att sätta ihop en hona och en hane, eftersom honan brunstar förr eller senare. Det fungerar oftast också utmärkt att introducera en eller flera icke könsmogna gerbiler till en könsmogen. Man ska dock aldrig försöka att introducera nya medlemmar till en redan etablerad grupp, för så fort en ny gerbil tillsätts rubbas hierarkin och gerbilerna måste på nytt göra upp om dominansen i gruppen.

För mer och utförligare beskrivning av hur man introducerar gerbiler se under Introducera gerbiler.

Sjukdomar
Gerbiler är i allmänhet friska djur men självklart kan även de bli sjuka. Många veterinärer har tyvärr dålig kunskap om hur man behandlar smågnagare. Vårt tips är att ta reda på vilka veterinärer i närhet som är vana att behandla smådjur ifall att olyckan skulle vara framme på det ena eller andra sättet. Det är viktigt att göra hälsoundersökningar på gerbilerna. Det kan man göra medan man ändå hanterar dem. En frisk gerbil är pigg, har klara ögon och glansig päls. Den är heller inte kladdig i rumpan, runt ögonen eller munnen. En sjuk gerbil måste snabbt komma under vård eftersom de är experter på att dölja sina sjukdomar. När man väl ser att de är sjuk är det oftast gått väldigt långt i sjukdomsförloppet.

Här är ett par exempel på vad gerbiler kan råka ut för:

Röd, irriterad nos: Din gerbil är antagligen allergisk mot sitt burspån, se Inredning för en lösning på detta problem.
Tumör: Kan eventuellt opereras bort, diskutera med din veterinär.
Diarré: Kontakta veterinär
Tappad svans: En gerbil kan, precis som vissa andra djur, släppa sin svans om man lyfter eller håller fast den i den. Det kan se mycket obehagligt ut, men det är inte farligt, din gerbil kommer att repa sig från det. Håll koll på såret på svansen ett tag, så att du kan se att det inte blir infekterat.
Luftvägsinfektion: Gerbilen ser ut att må dåligt, är uppburrad och det klickar när den andas. Kontakta veterinär.
För långa tänder: Gerbilen blir mager. Du kan titta på de toarullar och liknande som gerbilen gnager på, ser dessa inte ut som vanligt så brukar det vara något fel med tänderna. Ta med gerbilen till veterinär för tandklippning.
Brutet ben: Om gerbilen bryter ett ben kan du inte göra annat än att avvakta. Detta kan låta konstigt men benet läker av sig självt på mindre än ett par veckor.
Epileptiska anfall: Dessa är sällsynta, men kan dyka upp, speciellt hos yngre gerbiler. Ett anfall kan utlösas av att gerbilen blir stressad eller skrämd och yttrar sig genom att gerbilen skakar, krampar eller kollapsar. Om din gerbil får ett anfall, lämna den i fred och täck över buren med en handduk eller liknande. Hos vissa gerbiler växer detta bort med åldern, men ett fåtal gerbiler måste avlivas på grund av epilepsi.
Uttorkad: Om gerbilen är uppburrad och slö kan det vara bra att se till att vattenflaskan fungerar och att det finns vatten.

För mer utförliga beskrivningar om hälsokontroll, sjukdomar, skador och vård se under Sjukdomar.