Sätta ihop gerbiler



Gerbiler är ett mycket revirbundet djur. De kan vara mycket aggressiva mot gerbiler de ser som inkräktare och slåss på liv och död för att driva bor dessa okända gerbiler. Gerbiler som inte är könsmogna kan vanligtvis sättas ihop utan problem med varandra, men om en eller båda gerbilerna är över den åldern kan det vara väldigt svårt att sätta ihop dem. Den metod man använder för att för att sätta ihop gerbiler utnyttjar gerbilens naturliga instinkt att markera sitt revir.

Metoden går ut på att man använder en delad bur för att sätta ihop dem.

  1. Skaffa en delad bur, antingen genom att köpa en färdig, men de kan vara svåra att få tag på, eller tillverka en egen genom att använda ett finmaskigt metallnät som delar av buren i två delar. Man kan också använda en mindre gallerbur som man ställer i en större bur. Genom att dela av buren med ett galler kan gerbilerna på varje sida se och känna lukten av varandra utan att kunna bita och riva varandra genom gallret. Avståndet mellan gallret får vara max 0,9 cm så att skaderisken minimeras.
  2. Sätt gerbilerna på var sin sida i buren. Byt plats på gerbilerna 2-3 gånger om dagen.
  3. Fortsätt med det tills ingen av gerbilerna visar någon aggressivitet, men i minst 3-4 dagar.
  4. Ta bort gallret i mitten. Det kan vara svårt att sära på gerbilerna om de slåss i en delad gallerbur, så det kan vara bättre att använda sig av en miniduna eller en stor transportbur. Mer information om detta nedan.
  5. Iaktta gerbiler i minst 3-4 timmar. Om de börjar slåss börja om från steg 2 ovan.

I den delade buren ska det finnas spån, mycket bomaterial, mat och vatten. Inga hus, men man kan gärna lägga en handduk över buren så att djuren inte känner sig utsatta.

Om man använder en miniduna eller transportbur till introduktionen måste man ta spån och bomaterial från den delade buren. Området får definitivt inte vara neutralt eftersom man då förstör allt man ville uppnå med den delade buren, att djuren känner att området tillhör dem båda. I buren ska det också finnas mat och vatten. Gärna mycket gnagmaterial som kartonger och hushålls- eller toarullar, men ingenting som gerbilerna kan uppfatta som sitt, tex. ett hus. När gerbilerna väl kommer överens och de putsar, sover och markerar varandra kan man börja sätta in hus och andra leksaker i buren.

Den här metoden fungerar därför att när man väl tar bort gallret i mitten så känner båda gerbilerna att området tillhör dem och båda tycker att lukten av den andra gerbilen är en vanlig del av deras revir.

Saker som man bör vara uppmärksam på när man introducerar gerbiler är deras beteende när man sätter ihop dem. Om en av gerbilerna vänder sidan mot den andra, skjuter rygg och pälsen står upp, så gör den sig beredd att anfalla den andra. De står oftast blixtstilla i denna position under några sekunder. Då ska man så fort man kan sära på dem för när de uppvisar ett sådant beteende så smäller det nästan på en gång och de rullar ihop sig till en pälsboll och biter sig fast i halsen på varandra. För att slippa bli biten själv så ska man ha ett par tjocka handskar tillgängliga bredvid buren, för när gerbilerna är så uppjagade som de är i en sådan här situation att biter de på allt som rör sig.

Om gerbilerna fortfarande slåss när man har gjort detta tre gånger kommer det sannolik inte att fungera att sätta ihop dem. En del gerbiler, speciellt en del honor, accepterar aldrig en annan gerbil när de en gång har levt ensamma.

Några saker att tänka på när man sätter ihop gerbiler:

Hanar är mycket lättare att sätta ihop än honor. Hanar är väldigt beskyddande mot yngre gerbiler, så att sätta ihop en ensam hane med en eller flera 5-6 veckors gamla ungar (hanar) är vanligtvis väldigt lätt. Två ensamma könsmogna hanar kan i sällsynta fall fungera att introducera.

Honor är oftast mycket aggressivare än hanar och man behöver ge dem längre tid att bli vana med varandra. Att introducera två könsmogna honor med varandra fungerar inte.

Man ska aldrig introducera en gerbil till en grupp med vuxna gerbiler eller försöka introducera två vuxna grupper med varandra.

© Text Mari Einarsson