Gerbilgenetik

Idag finns 6 olika kända gener som bidrar till gerbilens färg, samt en till som betecknar vitfläckighet. Kombinationen av dessa gener bestämmer gerbilens utseende. Idag finns det ett 30-tal olika färger som skapas genom kombinationer av dessa gener.

Gener finns alltid i par, där den ena genen har ärvts från modern och den andra från fadern. Gerbilens gener kan förekomma i 2 olika varianter (finns undantag) som gör att egenskaperna (i det här fallet gerbilens färg på pälsen) utryckts olika. Genen vara dominant eller recessiv (från latin ”dra sig tillbaka”). En dominant gen ”vinner” alltid över den recessiva genen. Recessiva gener ”syns” bara ifall de finns i dubbel upplaga (finns undantag), medan det räcker med en dominant gen för att den ska bestämma färgen på djuret.
Generna betecknas med olika bokstäver. En stor bokstav betecknar en dominant gen och en liten bokstav en recessiv gen.

Nedan följer en förklaring över gerbilens 6 gener som styr utseendet:

A-genen
A handlar om färgen på magen. En gerbil med AA eller Aa har vit mage, t.ex. agouti, dark eyed honey och argente. En gerbil med aa har ungefär samma färg på magen som på resten av kroppen, ibland en aning ljusare, som hos t.ex. nutmeg. Exempel på selfar, som aa-djur kallas, är black, lilac och siamese.

C-genen
C handlar om jämnhet av färg. Om gerbilen är CC, Cc[b] eller Cc[h] har den i princip samma färg på hela kroppen. Om gerbilen har t.ex. c[b]c[b] eller c[b]c[h] har den mörkare färg på svans, nos, tassar och öron. Dessa gerbiler kallas för colorpoints och exempel på dessa är siamese och burmese. c[b] och c[h] kan även som recessiva gener bleka ner pälsfärgen hos främst rödögda djur. Exempel på detta är t.ex. dove, som har Cc[h].

D-genen
D handlar om blekning av pälsen. En gerbil som är DD eller Dd har normalfärgad päls medan en som har dd har en nedblekt päls. En black med dd blir t.ex. blå.

E-genen
E handlar om gulheten i pälsen. En EE- eller Ee-gerbil har inte gul päls medan en ee-gerbil har det. Exempel på det är dark eyed honey, det enda som skiljer den från agoutin rent genetiskt är ee, agoutin är E* och DEH:n ee. Ett annat exempel på ee-gerbil är nutmeg. Om många andra recessiva gener är inblandade kan en gerbil vara ee utan att se gul ut, exempel på sådana färger är saffron och silver nutmeg.

G-genen
G handlar om gråhet i pälsfärgen. En gerbil med GG eller Gg är normalfärgad medan en gerbil med gg har grå päls. Exempel på gg-gerbiler är grey agouti, polar fox och silver nutmeg.

P-genen
P handlar om gerbilens ögonfärg. En PP- eller Pp-gerbil är svartögd medan en pp-gerbil har röda ögon. De röda ögonen bleker pälsen, en lilac och en black har helt klart olika färg men skiljs rent genetiskt endast åt av de röda ögonen, man kan alltså säga att en lilac är en black med röda ögon.

Sp-genen
Sp handlar om gerbilens vitfläckighet. En gerbil kan ha många olika typer av vitfläckighet ,från några få vita fläckar till mer än 50% vitt på kroppen, men de har alla samma genbeteckning, Spsp. En Spsp-gerbil har vita fläckar medan en spsp-gerbil inte har det. Vitfläckighet förekommer hos alla färger, men på vissa mycket ljusa färger, är det svårt att se med blotta ögat. Sp-genen bleker även grundfärgen. ee-gerbiler blir t.ex. extra blekta av vitfläckighet, ibland så blekta att man inte kan se vad grundfärgen egentligen är. SpSp är en letalt kombination och dessa djur föds inte. De dör redan under fosterlivet. Man ska därför vara försiktig med att para två vitfläckiga djur.

© Patricia Söderqvist och Maria Hedlund
Källa: Gerbil Information Page